Det händer en del grejer på jobbet just nu, inte superallvarligt men inte heller särskilt roligt och inte minst sommaren riskerar att bli väldigt stressig på jobbet. Hade det varit för några år sedan hade jag antagligen brutit ihop och varit en sömnlös grubblare. Nu känner jag bara ett lugn. Jag låter inte det som händer på jobbet påverka mig privat för jag har bestämt mig för att det inte får det. Jag behöver fokusera på att må bra i adoptionsprocessen och då ser jag till att behålla mitt lugn. Det lilla bo vi håller på att bygga är allra viktigast, också för att resten av livet ska fungera. Visst, att jobbet fungerar är viktigt. Men det är inte allt och jag kan inte ta ut kaos i förskott.
När lärde jag mig att hantera skeenden i livet på detta sätt, egentligen?
Så. Jävla. Skönt.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar
Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.
Vänliga hälsningar
Lina