Sömnträning

Lite kaffe på det här så ...

Igår jobbade jag mitt första kvällspass på över ett halvår. Arbetsdagen började med att rapportera från ett asylboende och det var mycket för mig att göra, men det var ett väldigt vänligt bemötande av både boende och personal. Kvinnor, män och barn över allt och ingenstans att gå undan riktigt men ändå med hoppet uppe. Man hamnar lätt i att tänka på sitt eget stora hus, hur olika förutstättningar vi har och hur olika livet är.

Jag hade inte riktigt hunnit smälta arbetskvällen och alla intressanta möten när jag kom hem, så det blev inte mycket sammanhållen sömn i natt. Jag är så tacksam att jobba med det jag gör och få möjlighet till så intressanta möten. Men grubblerierna satte ju fart i den lilla I-landshjärnan. Blev det rätt? Tänk så blev något jättefel? Jösses vad sånt som ändå inte går att lösa under natten kan hålla en vaken.

Får väl se den uteblivna sömnen som bra träning inför föräldraskapet!