onsdag 18 januari 2017

Trettio ljuva minuter av vårt liv

08.35 i morse var hon så äntligen där. 9,7 gudomliga kilon i en liten sjömansklänning på vår skärm.

Ungefär en halvtimme innan var jag supernervös hela vägen fram till samtalet började. Jag insåg att jag inte visste ett smack om vad som skulle ske. Vad skulle vi säga? Vad skulle vi göra? Hur skulle hon må? Jag kan knappt likna känslan vid annat än rampfeber. Jag vankade av och an.

Men sen poppade hon upp på skärmen, jag flämtade till. Där var hon ju! Hon är sig lik, men i lite större format och lite mer hår. Hon går nu! Vår guldklimp, 79 centimeter över havet, stapplar fram. Helst med sin lilla hand tryggt hos en vuxen. Men hon kan själv. Alldeles själv.

Hon applåderade när vi sjungit klart "Imse, vimse". Hon bjöd oss på egenlagad låtsasmat via skärmen. Hon älskade när vi visade Babblarna-Bobo. Ett ögonblick blev hon lite rädd för en av leksakerna i rummet där de var. Då borrade hon in sig i tryggheten i sin nannys famn. Annars var hon konstant lugn och nyfiken, på samma gång.

Trettio minuter har väl aldrig gått så fort i världshistorien. Men vi var fyllda av kärlek efteråt. Kunde knappt smälta vad vi fått uppleva och det hanns väl inte riktigt med eftersom vi båda var tvungna att ila väg till jobbet. Först efter några timmar på jobbet infann sig en stor, nästan akut, saknad för mig. Att jag känner det som att jag inte kan stå ut en minut, knappt en sekund, till utan inte vet hur jag ska överleva utan att ha henne i min famn. Min samlade sida lugnar mig med att vi kommer få vara hos henne snart och under tiden är hon i en snäll miljö, som vill henne väl. Det är bara vi som längtar så efter att vara hennes trygghet.

6 kommentarer:

  1. Hej!
    Jag har inte skrivit någon kommentar förut, men har besökt din blogg då och då sen 2013, då vi insåg att det här med att "skaffa barn" inte var så enkelt som man velat tro. Inser nu att det var länge sen jag sist besökte bloggen och vilka fantastiska nyheter jag möttes av! STORT GRATTIS! Vilken lycka! :) Vi blev föräldrar 2015 och det lyckoruset sitter fortfarande i, o det blir starkare för varje dag som går. Jag hade inte kunnat föreställa mig hur mycket man kan älska en annan liten människa. Det är helt fantastiskt! Förstår att ni nästan går sönder av längtan, o jag lovar att hålla alla tummar och tår för att tiden går i en rasande fart, så att ni får hämta hem eran Hanna! Återigen, Stort Grattis! <3

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack, tack! Vad gullig du är och så fint att du berättar lite om din resa.

      Radera
  2. Vilken bedårande liten prinsessa jag har fått se idag!😍
    Tack!❤

    SvaraRadera
    Svar
    1. Bedårande är rätta ordet ❤️Kram!

      Radera
  3. Känner inte ens er men blev alldeles tårögd.. så fint du beskriver ert möte. När ska ni få hämta henne? Förstår att ni längtar ihjäl er.

    SvaraRadera
  4. Vad gullig du är. Tack. Vi hoppas få åka till Taiwan i april, men det kan dröja till juni också.

    SvaraRadera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina