onsdag 19 april 2017

Färg, färg, färg

Jag beställde ju lite kläder från nätet (Bonprix denna gång) och igår kom grejerna. De ursöta chinosarna är mina favoriter! Allt detta åker nog med till Taiwan. Det känns som sköna sommarkläder.






Hanna har ju en farmor och mormor som gillar rosa väldigt mycket. I alla fall till Hanna har det visat sig, haha. Jag och Tobias är sådär förtjusta i färgen, både vad gäller kläder och inredning. Det har vi nog varit ganska tydliga med sedan början. För mig handlar det till stor del om att samhället fortfarande ter sig så statiskt i det här sammanhanget. Rosa på flickavdelningen, blått på pojkavdelningen. Det vill jag inte vara med och bidra till. Så härom veckan sa jag lite, med glimten i ögat hoppas jag, att man gärna får handla kläder till Hanna. Det tycker vi är jätteroligt. Men vill man att hon ska använda kläderna ofta, är det ju bra att komma ihåg att säkert nio gånger av tio är det ju något icke-rosa hon kommer att ha på sig så länge föräldrarna får välja. Jag tror att både farmor och mormor tog det ganska bra. Om Hanna själv sedan väljer rosa tio gånger av tio, så är det ju en annan sak. Det handlar inte om att ta ifrån henne någon färg, utan att ge henne en hel färgpalett. Hur skulle hon upptäcka de andra färgerna om det vi presenterade för henne nästan jämt var rosa?

Den där färgpaletten är vi nog båda barnsligt förtjusta i både vad gäller inredning och kläder till Hanna. Det är sååå mycket roligare, tycker vi båda, med färgstarka grejer, än tamare pasteller eller vitt och grått. Det tror vi att Hanna tycker också. Men vi är rätt förvånade att färgglatt är svårare(!) att hitta än just vitt och ljusa färger när det kommer till exempelvis barnmöbler (om man inte vill ha prinsesskronor och rosa eller bilar och blått). När det ju finns en massa starka färger och roliga mönster! Det finns väl inte en unge under fem som svarar "vitt" eller "grått" på frågan "Vilken färg tycker du är finast?". Men jag antar att det är (föräldrarnas) efterfrågan som styr utbudet? Urtrist!

Vi skojar om att Hanna väl kommer dyrka rosa, rosa, rosa och prinsessklänningar bara för att det inte riktigt är vår gebit. Men vi kommer givetvis älska och uppmuntra Hanna oavsett. Vare sig det handlar om prinsessklänningar eller snickarbälten eller både och på en och samma gång. Ja, vill hon skaffa epa-traktor när hon är 16 så ska jag lära mig att meka för att kunna vara ett stöd för henne. Det ska bli så spännande att se vad hon tar sig för!

4 kommentarer:

  1. Oj så sött det gul prickiga linnet är❤️ Men ja så tråkigt att det måste vara rosa till flickor och blått till pojkar....får ofta höra attv vår V är en flicka för han är så söt , har andra färger än blått och bär leggings. Tydligen totalt omöjligt för pojkar att vara söta och bära leggings ;)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Visst är den söt! Det är en klänning, men kan givetvis användas som ett längre linne :D Förhoppningsvis växer det där flick- och pojktänket bort inom nån generation. Men man blir lite förvånad att det ändå fortfarande hänger med tycker jag. Galet!

      Radera
  2. Vi köpte massa kläder till vår 14 månaders pojke. Allt var för stort! En 86 tröja som skulle vara hans storlek var som en klänning haha. Han är fortf så smal om rumpan om man jämför med svenskfödda barn och några cm kortare så de är små våra älskade Taiwanbarn.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Haha, ja vi väntar spänt att se vad som passar :) Jag har annars hört att 86 är en bra storlek eftersom barn ofta kan ha den så länge. Det gör ju inget om det är lite stort, men det blir ju besvärligt om det är på tok för stort så klart ... Hanna var 80 cm senast vi fick en uppdatering. Det ska bli spännande att höra på skypeträffen om hon växt något :)

      Leggings och byxor tycker jag för övrigt är svårast! T-shirts och klänningar är ju det som kan vara stort/smått på ett helt annat sätt ...

      Radera

Tack!
Kommentarerna i denna blogg förhandsmodereras inte. Finner jag din kommentar olämplig så kommer den tas bort.

Vänliga hälsningar
Lina